Att främja rörligheten i utbildningssyfte för framtida arbetstagare: experiment med virtuell praktik i samarbeten mellan universitet och företag
- 0 Komentarai
- 57907 Apsilankymų skaičius
- Įvertinimas






Virtuella placeringar är inlärningsarrangemang som skapar nya möjligheter att samla på sig yrkesmässiga (arbetsbaserade) kunskaper. Virtuell praktik är fördelaktig på många sätt. Det ger ökade utbildningsmöjligheter, gör att man får prova på yrken som man aldrig skulle tänka sig att jobba inom/aldrig reflekterat över att de fanns, integrerar missgynnade personer/personer med inlärningsproblem och förbereder personen på/smälter ihop med fysisk praktik.
I detta dokument får vi en rapport om experiment från ett flertal länder vad gäller teknikstödd fjärråtkomst till arbete. Detta som ett bidrag till den arbetsbaserade inlärningen och studenternas yrkesmässiga rörlighet. Kärnfrågan är: hur många virtuella praktiker måste ordnas för att de ska bidra till utvecklingen av yrkesmässiga kunskaper?
I den här artikeln diskuterar man först vilka tillskott traditionell praktik ger, följt av styrkorna och svagheterna med den virtuella varianten. Sedan diskuteras verkliga pilotprojekt med virtuella (arbetsbaserade) arrangemang. Vanliga universitet experimenterar med virtuell praktik i kurser som genomförs på campus och i läroplaner, inom ramen för självorganiserat lärande, medan öppna universitet experimenterar med virtuell praktik i kurser som genomförs utanför campus och i läroplaner, inom ramen för social-/samarbetsinlärning och nätverkad inlärning. Därefter beskrivs resultaten av de olika arrangemangen samt deras för- och nackdelar. De slutsatser som dras från studien gäller utvecklingen av yrkesmässig kompetens hos studenter, implementerad didaktik och vilka tekniker som tillämpats.
Kol kas nėra jokių komentarų.



